Jag tror säkert att många av er känner igen sig i denna situation så jag vill därför skriva av mig om mina åsikter om detta!

Om det någon gång har tagit slut med en kille man har vart tillsammans med så är det ju självklart att man blir djupt sårad och ledsen, speciellt om det är en själv som har blivit dumpad, speciellt på sms. Då jag har blivit det så har jag lärt mig att hantera det, jag gråter alltid 1-2 dagar och är helt förstörd (man tycker ju alltid synd om sig själv i dom situationerna) men när man har gråtit av sig och pratat konstant om om detta för sina vänner så känns allting plötsligt mycket lättare! 

Jag rycker alltid upp mig, slår mig på kinden och känner mig starkare och lyckligare än någonsin, var killen värd att gråta för om han behandlade dig på det sättet? Nej! Sen börjar jag fundera... var man verkligen så kär? Älskade man verkligen den personen så mycket som man trodde att man gjorde? I mitt fall så var det inte så, jag tror nog att jag var kär i kärleken, eller nej, jag är faktiskt ganska säker på att jag var det! Alla gillar känslan av att någon håller om en, pussar lite på en m.m, så som det är i förhållanden. 

Det är väldigt svårt att skilja på om man älskar personen och om man är kär i kärleken. Det är efteråt man inser hur det egentligen var och hur man kände. Och jag tycker inte att killar är värda att gråta för, det finns så mycket annan lycka i livet, som t.ex tjejkompisar. Det är det absolut bästa som finns och inget är bättre än ett gäng med härliga och roliga tjejer, för dom får en verkligen på andra tankar. Känner man att man vill prata av sig och bara klaga på en person hur mycket som helst för att få ur sig all ilska - så låter dom en göra det! Känner man tvärt om, att man absolut inte vill prata om saken och bara skita i allt - så låter dom en göra det! 

Jag älskar verkligen mina tjejer, ni är det bästa jag har och ni får mig alltid på andra tankar. Jag kan inte beskriva min kärlek till er men den är 100 % äkta, inget jävla "kär i kärleken" här inte! I Love you<3

Vill bara att ni som nyss gjort slut med era pojk/flickvänner att tänka på detta, var det äkta eller var ni bara kära i kärleken? Är det värt att gråta över och älta i flera veckor/månader? Det finns annan lycka och det kommer mer kärlek.

Be strong.